Larry, Larry, Larry…

Det som INTE ger mig ångest just nu är Larry Stylinson. Vem fan är det då, undrar ni. JO, det är Louis Tomlinson och Harry Styles i pojkbandet One Direction. Antingen så vill de ligga med varann eller så har de redan gjort det eller så gör de det hela tiden. De leker med varandras hår, viskar hemligheter till varann under intervjuer, kramas och pussas och ger varandra sugmärken, och framförallt så SER de hela tiden på varann med den där omisskännliga jag-vill-ha-dig-blicken. Vare sig de är det eller inte så beter de sig som ett väldigt förälskat par.

Alla i One Direction bodde i samma lägenhetsbyggnad förut, men bara Louis och Harry bodde tillsammans i samma lägenhet. Harry använder alltid enbart könsneutrala pronomen när han i intervjuer tillfrågas hur hans drömtjej är, (“I like someone who’s…”, och en gång sa han till och med him istället för her) har sagt att Louis var hans första kärlek, och… Åh det finns så mycket. I en intervju från mars i år sa Louis att “some people genuinely think [me and Harry] are in a relationship” och Liam, en annan bandlem, bah: “You are, though”. Men det var liksom inte sagt på ett skämtsamt sätt.

Louis är bara bög, vet inte ens vad mer jag ska säga om det. Jag tittar på honom och jag vet att han enbart vill knulla män. Han har haft flickvän och påstår sig dejta en kvinna just nu men… Som min flickvän sa om Erik Saade i Eurovision förra året: “Hur är det meningen att jag ska höra vad han sjunger när han har en kuk i munnen?”

Har svårare för att pinpointa när folk är bisexuella men baserat på Harrys beteende och sätt att prata om vem han attraheras av, tolkar jag honom som ett ganska självsäkert bi.

Larry har pågått i snart två år men jag upptäckte dom för typ tre veckor sen. Är nykär alltså.

Skrivkramp

Blarghhh får sån ångest av att skriva nuförtiden. Har varit så de senaste typ tre åren? Sen en mentor på mitt konstuniversitet sa att jag skrev extremt dåligt och antagligen borde “see somebody about it”, och en annan mentor sa att “it’s kind of soul-destroying reading what you write, Flunky” har jag totalt förlorat min skrivrelatade självkänsla. Det var inga språkliga eller grammatiska problem eller issues med kommateringen eller nåt sånt liksom, det var JAG. Som det stod i en av mina betygsomdömen: “Your assessment reports read like self-involved rants”.

Jag har alltid haft svårt för att skriva skoluppgifter men jag har aldrig fått så totalt okonstruktiv och så PERSONLIG kritik om det som från de där mentorerna (bear in mind att jag gick i den skolan i tre år och att vi ständigt var tvungen att skriva grejer). Det typ förstörde någonting inuti mig. Ångesten jag alltid fått av att skriva akademiskt får jag nu av att skriva vadsomhelst. Fråntaget typ Facebook-statusar och tweets.

Livsuppdatering

Läser igenom gamla inlägg, från när jag först flyttade till London. Redan efter 6 månader bedyrade jag att jag skulle flytta därifrån, men jag stannade i nästan tre och ett halvt år (blev inte exakt fyra eftersom jag var på Erasmus i Marseille i ett havår). Jag har varit i Stockholm sen en månad tillbaka nu, och kommer vara här fram tills i början av augusti. I augusti flyttar jag till Paris. Jag jobbar som telefonundersökare och illustratör och försöker på så sätt få ihop lite pengar till Paris. Min flickvän är fortfarande i London och kommer till Stockholm om fyra veckor. Hon kommer med mig till Frankrike. Planerna för Parre är typ: couchsurfa tills vi hittar nånstans att bo, hitta nåt skitjobb, bli bättre på franska. Bägge kommer ha besparingar att leva på om hitta-skitjobb-planen totalt misslyckas. Jag vill stanna i minst ett år i Paris och hon vill till San Francisco sen. Just nu tänker jag att jag skulle vilja stanna i Parre i minst ett par år i alla fall, men vi får se vad som händer.

Efter att på olika sätt ha vantrivts i alla tre länder som jag bott i de senaste 5 åren, har jag ganska låga förväntningar på Paris. Min enda plan och förhoppning är att finslipa min franska. Förväntar mig inte att trivas eller att få ett kul jobb eller nåt . Haha.

Cellprovstagning

Blir galen på alla som säger att man måste göra cellprovstagningar och att det inte alls gör ont. Har man vaginism gör all form av vaginal penetration antingen outhärdligt ont (tänk våldtäkt) eller är omöjlig att genomföra. Har man vaginism och vill göra cellprovstagningar bryr sig inte gynekologer ett skit om ens smärta. Man kan inte bli sövd eller bli bedövad eller någonting; man antas kunna hålla ut bara man vill det. Jag känner mig fan cancer-shamead av alla de här välmenande jävla Youtube-videosarna. Det är liksom illa nog att ha vaginism redan, men att sen få höra att det dessutom kommer ge mig cancer? Tack, schysst! Hjälpsamt!

Om du kunde välja mellan att bli våldtagen eller att få cancer, vad skulle du välja då? Tycker inte jag har världens bästa alternativ framlagda här.

Så får du dålig hy!

1. Sov för lite!
Se till att få under 5 timmars sömn varje natt. Skönhetssömn kommer aldrig ge dig den efterlängtade aknen!

2. Ät dagligen chips, mjölkchoklad, bakverk, och annan skit!
Utmärkt sätt att både se till att få finnar OCH irriterad hy. Väl beprövat knep bland till exempel deprimerade tonåringar.

3. Arbeta ut dig!
Se till att du har absolut ingen fritid. Vare sig du jobbar, är sjukskriven, se till att även vara till exempel volontär så mycket som möjligt. Får du ändå tid över kan det vara en idé att till exempel börja studera finska och franska heltid på distans på komvux. Inget gör stresshormoner så glada som konstant produktiv aktivitet.

4. Släng fuktighetscrèmen!
Fuktighet är motsatsen till torrhet, och torr hy är en av de klart viktigaste beståndsdelarna i dermatologiska problem.

5. Var frustrerad precis hela tiden!
Räcker det inte att jobba 12 timmar om dagen för att verkligen inspirera din ilska? Då kan det vara en idé att testa passiv aggression! Passiv aggression kan du uppnå på en hel rad sätt. Att ställa sig i telefonkö eller helt enkelt gå till en stor mataffär när du är hungrig är några heta tips. För många är allt som behövs att vara lärare för mellanstadieelever. Eller varför inte ta och bjuda in Jehovas Vittnen på en kopp kaffe och en ryspysig diskussion om huruvida Gud hatar homosexualitet och kvinnor är ämnade för hemarbete?

FB-chatt

Flunky: hur går det med adhd-diagnosen?
har de ändrat allt felaktigt som stod?

Kompiz: nej, det har de inte
för jag har inte pallat
hahaha
för jag har adhd

Flunky: haha
aaa det är alltid moment 22 med bokstavsdiagnoser
som när jag slutade gå kbt mot social fobi
eftersom jag inte pallade vara social med psykologen

Frågor

Jag jobbar som telefonintervjuare nu igen, och en del av frågorna jag ställer dag in och dag ut, har jag börjat undra vad läsarna av denna blogg skulle svara på. Frågor och svarsalternativ nedan!

1. Vad är din könsidentitet?
Kvinna
Man
Annat

2. Är du transperson?
Ja
Nej
Osäker

3. Vad har du för sexuell läggning?
Homo
Bi
Hetero
Osäker
Annat
Vill inte identifiera

4. Tycker du kvinnor ska vara kvinnliga?

5. Tycker du män ska vara manliga?

6. Skulle du vilja ändra vad som ses som manligt i samhället idag?

7. Hur ofta motionerar du så att du blir svettig eller andfådd?

8. Skulle du kunna tänka dig att delta i en bojkott eller köpstrejk?

9. Skulle du kunna tänka dig att delta i en laglig demonstration?

Skriver mina memoarer. Här är ett utdrag:

Under en semester i Italien med min familj säger min bror till mig på skarpen att sluta klaga så jävla mycket och att jag måste försöka ta itu med min depression på egen hand istället, så att alla omkring mig slipper lyssna. ”Jag har också varit deprimerad”, säger han, och när jag frågar när säger han att inte vill prata om det – att man inte MÅSTE prata om det med alla. Jag blir djupt förnärmad av att han kallar mina kontinuerliga verbala uttryck för min ångest nåt så banalt som ”ständigt gnäll”.

MOA SVAN

SÅ ROLIG. SÅ HET. SÅ SVÅRT ATT SKRIVA OM UTAN ATT ANVÄNDA SIG ENBART AV STORA BOKSTÄVER.

Alla måste se denna film: Pariah (2012)

En av två svarta flatfilmer jag sett i mitt liv (den andra är The Watermelon Woman som jag också rekommenderar) och så sjukt snygg och bra. När man sett klart den vill man bara ha meeer. Var är den icke vita The L Word liksom? Och hur kom den serien ens undan med under sex säsonger i princip ignorera butchkulturens existens?