Jåb

Published on December 14, 2011 in dark pit of doom and jobb. 1 Comment

Idag skolkar jag från mitt jobb för att jag är sen och inte orkar gå dit för att bli utskälld. Det här är den tredje veckan jag jobbat där. Det är ett marknadsundersökningsföretag och jag ringer till folk i Sverige. Jag har jobbat 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan och varit sen varenda dag och nu när jag ringer växeln för att sjukskriva mig svarar de inte ens.

Mina skift är från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen och varje morgon måste jag gå upp klockan sex för att hinna stretcha, (annars får jag asont av att sitta stilla framför en dator hela dagen) äta och göra mig i ordning för att gå vid klockan sju. Runt kvart över sju måste jag hinna till mitt tåg för att vara på stationen närmast jobbet vid fem över halv, och sen måste jag gå i minst 20 minuter från denna station för att nå själva arbetsplatsen.

Antal gånger jag lyckats med denna operation är alltså 0.

Brukar vara där vid halv nio och höra suckar från mina arbetsledare, men en gång kom jag nio och då fick jag en fullfjädrad utskällning. Rekryteringsfirman som hittade den här platsen åt mig har ringt mig varje dag och frågat var jag hållt hus.

Jag kan verkligen inte gå upp på morgonen, det är fan omöjligt. Jag behöver minst 9 timmars sömn per natt för att inte vara en total zombie, och detta skulle liksom innebära att jag gick och lade mig nio på kvällen om jag ville vakna klockan sex. (Alla som säger att 8 timmar räcker, här kommer chockerande fakta: alla människor är olika!!! Omfg!! Så jävla crazy eller hur????) Men då återstår fortfarande problemet om hur fan jag ska hinna med allt annat. För det första måste jag göra middag när jag kommer hem samt lunch för kommande dag, sen måste jag kolla/skicka/svara på mejl, prata med flickvännen, plugga franska etc etc etc. Då och då måste jag även klämma in en dusch mitt i allt detta. Sen på morgonen tar stretchingen 25 minuter, att göra i ordning mat tar sin tid, att diska tar sin tid, att borsta tänderna tandtråda sminka mig fixa håret tar sin tid. Det enda sättet jag teoretiskt skulle ha tid för stretchingen är egentligen om jag gick upp halv sex istället så jag fick en hel timme på mig att äta och göra mig i ordning. För att få tillräcklig mycket sömn för att gå upp halv sex varje morgon skulle jag behöva gå och lägga mig halv nio istället. Och då återstår problemet om hur jag ska ha tid med allt på kvällen.

Jag kan inte få det att gå ihop. Jag KAN inte vara så effektiv från och med att det är så tidigt att inte ens soljäveln gått upp än. Det går inte. Om jag inte kan vara frilansare behöver jag ett jobb med kvälls- och/eller nattskift. Åååh vill bara vara frilansare. Alla jobb jag läser om som INTE är frilansare, med fasta tider och skift osv, låter helt hemska. Men jag kan inte tjäna tillräckligt på frilansande för att kunna spara pengar för att flytta till Paris. Plus att alla uppdragsgivare alltid betalar alldeles för sent.

Åhhh vill dö.

Frågor, frågor…

Published on November 28, 2011 in blablabla. 1 Comment

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Gick i åttan. Fick betyg för första gången i mitt liv och brydde mig alldeles för mycket om detta. Åt två stora russinchokladkakor dagligen. Hade dålig hy (surprise!). Avlivade mitt marsvin vilket jag än idag har dåligt samvete för.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Bodde i södra London, var inskriven på konstuniversitet, och var deprimerad.

3) FEM SNACKS DU GILLAR?
Chilinötter, veganska gräddfilschips från Svenska Lantchips, svartpepparchips, äh CHIPS helt enkelt, morotsstavar med hummus.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL?
Folk är idioter (läs: mitt livs soundtrack)
Makin’ whoopee
Strange fruit
Edith Piaf – Non je ne regrette rien
Les Poppys – Non, non rien a changé (haha, låter som att alla franska låtar jag kan börjar på “non”)

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR?
Betala av studielånen och diverse skulder eheh, ta privatlektioner i finska och franska, köpa ett nytt piano och ta pianolektioner igen, köpa lägenhet i Stockholm, bo själv utomlands och inte hela tiden i jävla flatshares. Men jag skulle i stort sett spendera allt på privatlektioner. Kan typ inte lära mig saker i grupp.

6) FEM DÅLIGA VANOR?
Skjuter upp allt för evigt, att jag regelbundet får för mig att låna från biblioteket (detta är en dålig vana eftersom jag aldrig, ever, lyckats komma ihåg att lämna tillbaka nåt till biblioteket i tid, och även ofta tappar bort det jag lånat och tvingas ersätta det), att använda internet alldeles alldeles för mycket dagligen, over-eating, komma för sent till allt.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Prata franska, kolla på UR Play, rita, andas frisk luft, klaga.

8.) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Päls som inte kom från en secondhandaffär, nya kläder tillverkade i u-land, axelbandslöst, akryl, American Apparel.

Rena rama arabiskan

Published on November 16, 2011 in blablabla. 0 Comments

Om ni, till skillnad från mig, inte är masochister utan faktiskt vill se BRA saker på teve, rekommenderar jag att kolla på dokumentärserien Rena Rama Arabiskan istället försexualundervisningsprogrammet jag länkade till i inlägget innan detta. Mycket intressant. Snodd länk från Ghaz blogg, indeed internets furstinna.

Gahhh

Published on November 16, 2011 in Uncategorized. 0 Comments

Alltså känner noll förhoppning om mänskligheten när jag ser detta avsnitt av ett UR-program om sexualundervisning i högstadiet. Seriöst, är sexualundervisninen fortfarande såhär dassig!? Vet lärarna inte alls om att sexualitet är ett spektrum och att det är HÖGST NORMALT FÜR ALLES att ändra sexuella preferenser livet ut, att man faktiskt FÅR “experimentera” hur länge som helst?

Läraren i det här programmet verkar verkligen försöka vara tolerant och modern och blablabla men hon antar ändå att alla hennes elever är straighta, hon kallar alla icke-heteros för “ovanliga”, och hon ägnar dessutom bara EN enda lektion åt att överhuvudtaget PRATA om homosexualitet. Dööööö!

Orkar ej skriva, här är en liten sång

Published on November 15, 2011 in LISTEN UP!. 4 Comments

Nåt att spela på nästa hemmadisco för er alla – en riktig slagdänga. På med steppskorna och skaka loss, låt min energi smitta av sig.

Herrmode och politik

Published on October 28, 2011 in blog de mode. 4 Comments

När en man prövar en kavaj som inte passar honom i en butik perfekt skräddarsyr butikspersonalen om den åt honom. Jag hörde om detta fenomen för första gången för fem år sen då min brorsa var tvungen att köpa en kavaj till ett bröllop. Kavajen kom från typ Acne; min brorsa tyckte att det var rimlig service i och med att han lade typ 3000 kr på plagget. Han använder den fortfarande och den är i perfekt skick. Sen detta hände har jag frågat runt bland män i min omgivning och alla har varit med om det; alla som köpt en kavaj har fått den skräddarsydd åt dom i affären “om så behövdes”. Ingen av dessa kavajkonsumerande killar hade nånsin gått till en skräddare.

Aldrig i mitt shoppingmissbrukande liv har jag varit med om att butikspersonal erbjudit att sy om kläder åt mig för att de inte passat, oavsett prislapp. Trots den överflöd av kläder jag äger har nästan inga av plaggen fickor. Medan praktiskt är själva utgångspunkten för herrkläder – oavsett åldersgrupp.

‘Praktiskt’ som ord är direkt associerat till ‘fult och tråkigt’ när man pratar om damkläder. Men allt jag tänker på är Coco Chanel, vars främsta mål med sina kläder var att frigöra kvinnor genom att skapa mer praktiska kläder åt dom. Hon uppfann väskbandet för att hon var trött på att klamra fast i sin väska. Det fanns ingen kompromiss mellan praktiskt och chict för henne, det var samma sak. Denna inställning gjorde att hon sågs som en avantgardedesigner på 20-talet.

Finns det nån framgångsrik stor designer idag vars främsta mål är att frigöra kvinnor?

Avantgarde är man som designer idag inte om man gör mer praktiska kläder, utan om man är som till exempel Hussein Chalayan, som en gång skapade ett bord som även kunde vecklas ut till en kjol. Definitivt imponerande. Men det är alltid den kvinnliga kroppen som ska kompromissas in i den här sortens konstmode. Herrmode blir sällan så innovativt att det är mer för att titta på än att ha på sig. Det verkar finns en oskriven lag: opraktiskt men vackert är bara för kvinnor. Samma attityd till mode som konst märks även i vardagsmode.

Har ni sett Project Runway? Det är alltså en designtävling där vinnaren får visa sin klädkollektion på New York Fashion Week, och en massa cash. Kollektionen är alltid en damkollektion. Varje säsong av programmet ägnas en eller två avsnitt åt utmaningar där deltagarna tvingas göra herrkläder. Majoriteten av dessa modeskapare har aldrig gjort herrkläder och domarpanelen, bestående av Heidi Klum, Michael Kors och moderedaktören Nina Garcia, ojar sig varje gång över hur svårt det är med herrkläder, hur NOGGRANN man måste vara med herrkläder. “Med herrkläder måste passformen vara perfekt“, har Michael Kors upprepat i åtta säsonger nu. En säsong blev han upprörd över att en av deltagarna inte hade satt fickor på ett par herrbyxor. “Utan fickor ser det ut som ett par dambyxor!” utbrast Michael Kors, äcklad. Michael Kors designar damkläder.

Män får sina kostymer skräddarsydda utan extra kostnad – kvinnor får nöja sig med att anpassa sina egna kroppar istället. Och vi är fortfarande de som får mindre praktiska kläder i sämre kvalitet.

Barnuppfostran

Published on October 28, 2011 in blablabla. 0 Comments

Min enda konkreta dröm för mitt hypotetiska barn är att jag vill att det ska vara mångspråkigt. Engelska, svenska, och vad man nu pratar för språk i det hypotetiska landet jag kommer bor i. Bor jag i Sverige får det lära sig nåt annat. Jag ser mig själv som handikappad som inte är trespråkig sen barndomen så måste unna ungen detta. Har inga rosenskimrande fantasier typ “hålla bebis i famnen och se hur hon skrattar gulligt mot mig”. Kan omöjligen se fram emot all faktisk INTERAKTION med mitt barn, målet är enbart är att skapa en polyglot. Det och att de ska vara i bättre fysisk form än jag var; första gången jag tog en promenad på eget bevåg var jag 19 år gammal. Minns ingen motion innan dess, utöver de sammanlagda typ tre gånger jag deltog i gympan.

Mina föräldrar har sagt till mig att deras filosofi var att aldrig tvinga mig och mina bröder till aktiviteter vi inte var intresserade av, men jag delar inte deras synsätt. Multilingualism och grundläggande motion borde faktiskt vara nåt ens barn inte har nåt att säga till om. De SKA kunna fler språk och de SKA röra på sig. Skolan räcker inte, man får ta det i egna händer.

Har tack och lov för framtida generationer inga planer på att skaffa barn.

Värmesystem

Published on October 20, 2011 in blablabla, dark pit of doom, djup som en vattenpöl, gnäll, hälsa, ingen kommer läsa det här lolol, jag är en jävla borgarjävel, kyla, LISTEN UP!, oallmänbildning, snack om boende, sverige, tillåt mig dissekera, vardagsincidenter and ~*the world*~. 9 Comments

Något jag funderar på just nu är värmesystemen i England jämfört med Sverige. Jag vet ingenting ingående tekniskt om dessa alls, bara följande:

I England är alla ansvariga för sin egen bostads inomhusvärme. Det är mycket vanligt att stänga av värmen helt under natten “för då kan man ju faktiskt ha täcke på sig”, och helt normalt att ställa temperaturen på 10 grader under de kalla årstiderna eftersom de “inte har råd annars”. Inomhusvärme ses allmänt som slöseri med pengar och alla tycker att jag är en tönt som lider. Ingen fattar hur alla har råd att 21 grader inomhus i Sverige hela tiden. Centralvärme i England betyder att hela bostadens element sätts på när man sätter på värmen istället för bara rummet värmegivaren befinner sig i, men betyder rent praktiskt ingenting alls – på grund av den usla engelska tätningen är det svinkallt inomhus ändå. Har man dubbelglas skryter man om det.

I Sverige verkar det i allmänhet vara någon mystisk kraft som är ansvariga för allas inomhusvärme. Socialstyrelsen har en officiell lista på sin hemsida över tillåtna inomhustemperaturer – allt under 16 grader klassas som en officiell hälsorisk. Alla i Sverige har treglas. Jag hör aldrig om nån i Sverige som sätter på eller stänger av sin värme om de bor permanent nånstans. (Mina föräldrar stänger av värmen på sitt sommarställe medan de inte är där, men när de är är den ständigt påslagen om det är kallt utomhus.) Hur fattig nån än är har jag aldrig hört om en svensk som sparat på värmeräkningen, och jag känner inga i min ålder som skulle kunna kallas rika precis.

Lisa, som bor själv, twittrade nyligen om att hon låg och frös för att “de” inte slagit på värmen än. Min mamma sa förra året att “de” brukar slå på värmen i september, och hon syftade varken på sig själv eller min pappa. Vilka är dessa “de” och hur funkar värmepåslagningen? Är värmeräkningen alltid densamma i Sverige? Är värmen billigare i Sverige än i England? Varför?

EDIT: Min vän Camilla säger nu att hon inte har nån separat värmeräkning, utan att värmen ingår i hennes bashyra, dvs, SKB betalar för den, och att hon tror att det bara är folk i hus som ställer in sin egen värme. Är det så för alla i Sverige? Men visst är även dom som ställer in sin egen värme villiga att ha PÅ värmen?

Blablabla bostad

Published on October 6, 2011 in dark pit of doom, drama llama, gnäll, jag är en jävla borgarjävel, london, snack om boende, stockholm, sverige and ~*the world*~. 0 Comments

Letar febrilt efter ett nytt rum i London och tänker ut konstruktiva listor i mitt huvud. Kolla bara.

Människor jag avundas:

Min datateknikstuderande vän 25 år, Stockholm, för att hon bor i en central tvåpersonsflatshare som hon betalar 3000 kr/mån för
Min fysikstuderande vän 23 år, Stockholm, för att hon bor i en etta som hon betalar 4500 kr/mån för
Min journalistvän 23 år, Stockholm, för att hon bor i en etta som hon betalar 4000 kr/mån för
Min animatörsvän 25 år, Stockholm, för att hon bor i en duschlös etta som hon betalar 2000 kr/mån för
Min finska kompis 30 år, London, för att hon och hennes pojkvän bor i en tvåa som hon betalar 4500 kr/mån för
Min svenska barndomskompis 24 år, London, för att hon bor gratis med sin morbror

Börjar ana en röd tråd. Typ alla jag nämnt nu läser förresten denna blogg, haha.

Alltså, folk som har en egen bostad i Stockholm och klagar över sin hyra… Bara håll käften, allihopa! Jag bryr mig inte om ifall det är andrahand eller svart eller “jättelångt borta” – dvs i Tensta, en kvart ifrån T-centralen med tunnelbana – ni har liksom icke heltäckningsmatta, väl fungerande dusch, treglas och ständigt påslagen inomhusvärme, tätat. Ni kan liksom gå in i era hem på vintern utan att fortsätta frysa väl inomhus, och vet ni vad? Era hyror är LÅGA, speciellt med tanke på hur jävla lyxigt ni har det och på att minimumlönen är betydligt högre i Sverige än de flesta andra länder. Framförallt har ni lyckats hitta nånstans att hyra överhuvudtaget i en av Europas mest cp-skadade bostadsmarknader. VAR TACKSAMMA.

Mvh
Noll-förståelse-Ninni

Videoblogg: nationell Aspergers

Published on October 6, 2011 in blablabla, motsatsen till gnäll and sverige. 5 Comments

Video jag spelade in den 18 augusti, när jag fortfarande hade sommarlov i Stockholm, om det superorginella ämnet Sveriges Kollektiva Aspergers. Det är okej att jag säger detta eftersom jag både a) själv är aspie, och b) hyllar social begränsning.